död

stilla
allt blåser igenom mig och kroppen blir konturlös
har tappat form och färg,
låt vara sådan tunnhet
låt vara sjaskigt och grått

sådär genomskinlig
som en drunkad
urvattnad
när huden faller av

min hud faller av,
sakta men i stora sjok
ömsar
med skelett och inälvor

vi låter mig vara kvar
till slutet
tills sjukdomar gått över till död och förruttnelse,
det är sådant vi helst inte talar om
sådant vi inte talar om i ljus
inte drömmer om om natten

jag nuddar inte vid din död och vi lämnar det så
här, oavklarat